Ligger nu här i soffan med ett glas vin i handen. Japps, så är det. Har haft en förjävlig kväll med pissiga engelska psykologiartiklar som ska diskuteras på seminariet imorgon, och jag har noll koll på dem. Ännu bättre är att vi bara fick tillgång till två av tre artiklar. Men just nu känns det som att jag tar allt med en klackspark. Just nu känns det mer som att det här är är ett stort misstag och att livet verkligen är emot en. Nu, när jag fått det bra med Fredrik ska nästa bakslag komma. Kan det aldrig få vara bra?
Men det känns väl bara så här för att jag känt mig hänig och sliten de senaste dagarna. Det blir nog bättre. Det tror jag.
Vi kämpar på mot det bästa, eller hur?
Caroline Pettersson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar