torsdag, februari 21, 2008

Ett stycke bröllop, tack!

Björn Gustavsson, Kan man få gifta sig med honom eller?

http://www.youtube.com/watch?v=tI_S25Eg5K4


Var och solade idag, man måste ju hålla brännan fräsch, och SunTrip In är närmast utomlands som jag kan komma vad min plånbok tillåter. Patetiskt va? Men i 20 min får man i alla fall sluta ögonen och låtsas att man är i Dubai. Bara paraplydrinken som fattas, men det kanske man tar imorgon. Fredrik ska spendera natten hemma hos sig, och därmed är jag ensam. Har jag sagt hur mycket jag hatar att vara ensam sedan jag började umgås med honom? Det är sjukt drygt. Så fort han inte är här, och jag ska till och köra den nattliga dejten med Johnny B kryper en patetisk tanke upp för ryggraden. Någon kommer komma och mörda mig under natten. En yxmördare. Jajjamensan. No snack about the thing. Blundar jag så dör jag. Så där ligger jag, livrädd i mörkret och svär lite tyst för mig själv att jag skrämmer upp mig på det viset, och efter 1-1½ timme somnar jag relativt lungt. När jag vaknar hånskrattar jag åt mig själv och kallar mig för patetisk fjolla. No biggie.
Åter till ämnet - Jag har mina funderingar på att gå ut imorgon. Jag vet inte. Egentligen är jag väl inte sugen, men jag är det. Det är som när jag säger till F att jag vill pussas, och han försöker pussa mig, men då säger jag "jag vill inte pussas". Jag vill helt enkelt både ha kakan och äta den. Men jag har två vinare i vinstället, och om Wimark bara är på så är jag på.
Sen har jag bytt mitt Halebop till Telia Student. Jag har alltså dragit på mig ännu ett vucenpoäng och skaffat abonnemang. Shit, 30 närmar sig bara mer och mer. Konstaterade igår att jag är inte endast 20 år längre. Eftersom jag är född 1987 så är jag inne på årvarv 21. Det är alltså inte 10 år kvar, utan 9. Gud min skapare. Jag kommer dö i förtid om jag ska bekymra mig över dessa bagateller. Men i alla fall så insåg jag att jag har alltså en vecka på mig att göra av med de 250 kr som jag har på mitt kontantkort, annars försvinner de, och ser det ut som att jag, som är fattig student, har den ekonomin att bara kasta bort dem? Och nu vill jagi nte att nån kommer till mig och säger att man får behålla dem. Ska ni göra det, gör det FORT för mion pengabränning går bättre än jag väntat mig.
Idag började jag även käka minipillren Cerazette igen. Sist jag åt dem var för fem år sedan, och jag slutade för att de gav mig konstant mens i 11 månader. Varför 11 månader kanske ni undrar ni, men det var för att barnmorskan, läkare och bifogad infosedel informerade mig om att det tar några månader innan kroppen vänjer sig. Vid 11 månader sket jag i fall kroppen hade vant sig eller inte, för det hade inte jag. Men nu är det alltså dags igen. Önska mig och mina hormoner lycka till. Med detta kan vi även konstatera att jag har inga planer på att sätta ett barn till livet som alla andra 20 åringar i min omgivning verkar ha. Det är trevligt med barn, men jag och Fredrik ska inte ha några på ETT bra tag. Puncto.

Ursäkta mig för att det nu kommer komma ytterligare ett tävlingsinlägg, men se på bilden, talvan är ju skitsnygg!

Nej, jag ska nu ta och trycka några vindruvor. Hare gott!


Caroline Pettersson

Inga kommentarer: