Nu tänkte jag faktiskt ta och skriva om någonting som jag inte tänkt mig. The O.C. Vad de har gett oss genom de här åren. Och vad mina kontakter visar mig så är det inte en chickflickserie, utan även killar har följt en eller en annan säsong. Och sure thing, det har de Seth Cohen att tacka för. Mr Adam Brody himself har skänkt så mycket till serien, och enligt min och många andras åsikter är det han som hållit serien levande. Men sen får man ha sin egen åsikt också. Efter att ha sett det absolut sista avsnittet av kultserien (säsong 4, avsnitt 16), och kände därefter ett behov att se hela säsong 2 på dvd. För mig är det helt klart den bästa, men så vitt jag kan komma ihåg så grät jag, jämförbart till absolut sista avsnittet av Vänner, mest till säsong 1’s sista avsnitt när Ryan drar tillbaka till Chino och Seth säger till Summer att hans liv är över med Ryan borta. Innan han kom in i bilden var han den största losern i Orange County, och att Ryan var hans första riktiga vän. Hjärtekrossande.
Sista avsnittet slutade bra, men inte med flaggan i topp. Det finns dock en sak som manusförfattaren och producenten vinner på, men det kan jag inte avslöja. Ni kommer förstå när ni ser avsnittet. Emma vet nog vad jag menar.
Så härmed vill jag säga farväl till The O.C – Orange County och tack till the Cohens, Atwoods, Coopers, Roberts och så vidare och så vidare. Ni har vart bra, och gode gud vad jag älskar Seth Cohen och hans humor! May you rest in peace.
Caroline Pettersson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
inte riktigt saker pa vad du menar faktiskt... hmmm, antagligen forstod jag dig inte eller sa har jag jakligt daligt minne
Skicka en kommentar