Julfesten med mormor var trevlig, det må jag säga. Förrutom att snubben mittemot mig såg hur sur som helst ut, och mormor satt och blev kär i basisten. Dock må jag ju erkänna; han var ju rätt hunkig, för att vara 65isch.
Drog sedan vidare till Västerbacken för att vänta på mams. Där blev det underhållning nr 2 i form av en barnkör. Som lät så bra och fint... ...ända fram till Tänd ett ljus. Det lät då förjävligt. Var tvungen att ta till flykt inne på expeditionen.
Senare på barngrupperna höll jag på att få tuppjuck. Först var jag grining och snäste av till och med Fredrik, sen ville jag bara dö. Humöret är verkligen inte på topp nu för tiden, och jag vill fortfarnade bara ligga undet täcket..
Somebody shoot me...
Caroline Pettersson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar