Nicksen då...

I fredags hände något som jag inte vill vara med om igen. Eftersom pappa hade fått åka till Josef Lindbergs-stationen i Karlstad och mamam skulle spendera hela fredagen på Cfl, var jag tvungen att pallra mig hem till Nicky så att han fick komma ut. Jag gick i det kalla vinterregnet (för ja, det är december = vinter) från Resecentrum till Cfl och hämtade volvon, mötte upp Camilla, och åkte hem till Sandarne. Eftersom vi hade en del ärenden att utföra inför barngruppsövernattningen så tog vi Nicky med oss till stan.
Sedan när mams hade slutat för dagen och varit ut på Kvantum så skulle mamma skjutsa hem mig. Vid gamla IP i Söderhamn finns det som vissa av er vet ett övergångsställ med trafikljus. Där har en bil stannat eftersom det var rött, men mamma svär över att bilen har, jag citerar: "parkerat mitt i vägen". Jag fattar ingenting, men inser snabbt att hon missat att det faktiskt är rött, och gasar på för att köra om innan bilen vi möter kommer till oss. Jag skriker att det är ju för fan rött, och mamma tvärnitar. För er som inte vet så är en automatbil hemskt känslig på bromsen när man gör det, och det blir som att bilen kör rakt in i en betongvägg och stannar. Då inser jag... Nicky är i bilen. När jag kastar huvudet bakåt får jag panik, eftersom jag inte ser hunden, och paniken slår mig när jag kommer ihåg att jag hört en smäll där bak. Skriker (i panik) att hon kört ihjäl hunden och att jag hatar henne, men när jag sedan tar mig ur bilen och får upp luckan (som jag heller inte fick upp på några försök eftersom jag är så närvös) ser jag att hundstackarn är okej.
Men nu, två dagar efteråt när jag är hemma i Sandarne och käkar med storebror ser Andreas ett sår i ögongropen på Nicky, och då berättar pappa att det är från smällen.
Det är tur att mamma inte är hemma nu, utan jobbar kvällen, för just nu är jag så arg på henne. Man ser att det är rött. Speciellt när det lyser på fyra ställen. Visserlgien är man inte van vid att det är rött där, men ändå. Och hon brukar skylla på mig för att köra galet när jag har volvon, men detta tar priset morsan. Han kunde ha skadat sig allvarligt, och då hade jag aldrig förlåtit dig...

Hade barngruppsövernattning med Juniorerna igår tills idag. Summerat kan man väl säga: 10åringar har svårt att uppfatta kommandon som "tyst", "kan ni vara tysta", "sänk rösten", "skrik inte" och "men håll käften!", Godis är egentligen inte gott, men man äter ändå och Fredrik vill byta plats med Nicky och bli kliad.


Caroline Pettersson