Ett nytt jälva år är bättre.

Okej, nu skulle vara ett ypperligt tillfälle för some serious depression. 5 kg godis, den värsta chick-flick filmen av dem alla, alla Westlifeplattorna på högsta volym och en boxningsäck. Får åååh vad jag skulle vilja slå någonting just nu. Men värst av allt är inte det som har hänt, utan att vi måste börja förbereda oss på att mormor inte har så vidare långt kvar. Jag förlorade min morfar för tidigt, och jag är inte stark nog att förlora mormor än. Men det är väl så, allting ska ske samtidigt. Allt för att få någon att bryta samman. Men så lätt bryter jag inte ihop. jag har fortfarande mer att ge, men sanden börjar rinna ut i det tomma. Orken finns där på grund av aggressionen. Gott nytt år säger man, så fan heller. Jag ska döpa om det till ett nytt jävla år istället, för det passar mycket bättre. Jag visste redan på nyår att det skulle bli ett pissår, med tanke på hur det startade, men så blev den situationen till det bättre, och jag hoppades och trodde verkligen att det skulle bli ett av de bättre åren, men jag lurade mig själv. Jag visste det, men jag ville så gärna vara optimistiskt. Bara för den här gången. Screw it. Aldrig mer.

Och ni som nu tycker att jag låter deprimerande som ni tycker Sarah låter, tyck det. Men om man inte får vara upprörd över att ens mormor snart dör, och allt annat som här hänt som ni inte har någonting med att göra (de som vet om det är de som ska veta om det, så är du inte en av dem, synd för dig), så bildar jag gärna klubb med Sarah, eller vad säger du Sarah? För har man inte rätt att vara deprimerad då?

Och tack ni som ställer upp och finns där för mig. Ni är bäst :) Jag reder mig, så småningom.


Caroline Pettersson


One thing changes everything, but one truth still remains the same.