onsdag, maj 02, 2007

Den vackraste historien jag någonsin hört

Har blivit bokslukare på senaste tiden. Sen förra måndagen har jag läst
  • Gåtornas Palats (1998) av Dan Brown - Sämre än de andra. visst innehåller den mystiken jag söker och dras till, men själva helheten kändes som en deja vu av Cirkelns mitt. Men visst ska man läsa den om man väl dragit igenom både Änglar och Demoner och Da Vincikoden. Kommer det en till bok snart må tro?
  • Tyskungen (2006-2007) av Camilla Läckberg - Eftersom jag är en trogen följeslagare till hennes böcker var jag bara tvungen att boka den senaste på CDON. Etersom jag läste ut den på 12 timmar, och klockan var ett på natten när jagla ifrån mig den, missade jag tycärr min egna tankegång i dektektivarbetet. När det avslöjades hur det hela låg till. Har man läst de fyra första böckerna (Isprinsessan, Predikanten, Stenhuggaren och Olycksfågeln) lär man sig att se hennes tankegång, och kan se mördarens identitet och motiv med hjälp av historien. Sen är det å att man aldrig ska köpa en bok precis när den blir utgiven, för man får vänta i evigheter tills nästa kommer ut..
  • Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) (2005) av Martina Haag - Rolig, men inte vet jag om den var roligare än Hemma hos Martina. Jag kommer se filmen som är på G.
  • Saknad: Jennie 3 år (1990) av Caroline B. Cooney - Ingår i B Wahlströms Ungdomsböcker, men jag hade inget annat för mig. Kort bok, lätt läst. Har också lärt mig att ungdomsböcker suger när det gåller romantik, för de kommer aldrig till skott (varför förstår man väl, men ändå).
  • Finns det liv på Mars? (2006) av Inger Edelfeldt - Så fruktansvärt sjukt rolig! Har g aldrig skrattat så mycket till en bok förr. Alla tjejer och kvinnor borde läsa den! Väldigt lik Underbar och älskad av alla... i handlingen, men 100% roligare.

Läser för tillfället Stephen King's Den Gröna Milen (1996), och det är nog den vackraste historia jag någonsin hört. Har inte kommit så långt i den 477 sidor långa pocketboken, men såg filmen förra sommaren, så jag vet hur den slutar. Jag grät i filmen, och jag kommer garanterat gråta med boken också. Så vackra ord, så vackra handlingar. Och den lilla musen, Mr Jingles. Så självklar. Ochom alla kunde vara lika osjälviska som John Coffey, så vore världen en mycket bättre plats.

Tråkigt va, men ack.. Ni för stå ut med det ;)

Caroline Pettersson

Inga kommentarer: